Tjock- och ändtarmscancer - rätt behandling för rätt patient
Tjock- och ändtarmscancer svarar för hälften av alla mag- och tarmcancrar som upptäcks varje år. Idag behandlas sjukdomen allt mer med kombinationer av operation, strålning och cytostatika. Ett vikitigt forskningsområde är att hitta rätt behandling för rätt patient.
Mag- och tarmcancer svarar för var fjärde cancer i Sverige. Varje år registreras 10 000 nya fall. Bengt Glimelius, professor och överläkare vid Radiumhemmet, Karolinska Universitetssjukhuset,
berättar att den viktiga, grundläggande kunskapen om uppkomsten av tumörer har kommit fram via studier gjorda på tjocktarmscancer. 
– Vi vet att cancer orsakas via en serie förändringar i arvsmassan. Det har bäst kunnat studeras i tjocktarmen eftersom man där har tillgång till lättillgängliga polyper av olika förstadienivåer och cancrar. Tjocktarmscancer är ärftlig hos en del patienter. I dag vet forskarna en hel del om de gener som är involverade i uppkomsten av tjocktarmscancer. Polyper i tarmen, som är förstadium till cancer, kan upptäckas via screening.
– Kunskapsläget är entydigt, du räddar liv och minskar dödligheten i tjocktarmscancer med hjälp av screening.
Vinsten är lika stor som vid mammografi screening, samtidigt som kostnaden sannolikt är något lägre. Därför vore det naturligt att införa screening av kolorektalcancer i Sverige. Men landstingens ekonomi är ansträngd och än så länge har vi inte sett något sådant beslut.
Kvalitetshöjning
En tredjedel av nästan alla som insjuknar i tjock- och ändtarmscancer slipper problemet med lokala återfall. Inte minst svensk forskning har bidragit till en kvalitetshöjning på såväl utredning, framförallt magnetröntgen, användning av strålbehandling före operation, som operationsmetod.
– Det är en kvalitetshöjning baserad på klinisk forskning som inneburit längre överlevnad och mycket mindre besvär för patienterna.
Ett viktigt forskningsområde är att hitta rätt behandling för rätt patient.
– Den frågan har vi arbetat med i 25 år. Tekniken för att undersöka detta blir allt bättre och vi har nu lovande substanser som på sikt kanske kan avgöra behandlingsform. När det blir verklighet slipper vi utsätta patienter för preparat som inte gör nytta och ger höga biverkningar samtidigt som vi kan motivera nyttan av att tillfälligt gå in med höga doser och biverkningsgivande behandling för att förlänga och förbättra livet för många patienter.