Bröstcancer svarar för en fjärdedel av all cancersjuklighet bland kvinnor
Antalet personer som insjuknar i bröstcancer har ökat stadigt under de senaste årtiondena.
Ett gemensamt problem för cancerforskare
är att i förväg kunna bedöma vilka patienter som har mest nytta av tilläggsbehandling efter operation.
Jonas Bergh, överläkare vid Radiumhemmet och professor vid Karolinska Institutet arbetar med att förbättra prognosbedömningen och behandlingen vid bröstcancer.
Bröstcancer behandlas främst genom operation. Ofta ges även för- och efterbehandling i form av hormonellt verkande mediciner, strålbehandling och/eller cytostatika. Åtgärder minskar risken för återfall och ökar överlevnaden.
– Problemet är att en icke liten andel patienter får efterbehandling i “onödan”. Det kan också visa sig att den behandling som gavs inte var den rätta eftersom patienten trots denna åtgärd fick återfall.
Behandlingen ges eftersom många har nytta av den, men det är på basen av en gruppstatistisk risk, förklarar Jonas Bergh. Han påpekar att ett av de stora problemen för alla cancerforskare är hur man ska hitta de individer som verkligen behöver behandling.
Det handlar framför allt om att hitta rätt efterbehandling. I dag bestäms behandlingsmetod genom analyser av tidigare behandlade patienter. Men när hundratals patienter analyseras tillsammans är det inte möjligt att uppskatta den enskilda variationen och ta hänsyn till de unika egenskaperna hos varje enskild tumör.
Kartläggning
Jonas Bergh och hans forskarlag arbetar med att så detaljerat som möjligt kartlägga de enskilda tumörernas egenskaper och hur egenskaperna styr risken för återfall.
– Vi försöker även ta reda på var återfallen ska komma samt vilka metoder som finns för att hindra återfall för att på så vis öka överlevnaden. För några år sedan handlade forskningen mycket om analyser av enstaka faktorer i enstaka gener. Numera är projekten mer omfattande och sker i
samarbete med en rad forskargrupper världen över.
– Med hjälp av så kallade microarray-analyser kan vi titta på tiotusentals bröstcancergener samtidigt. Resultatet blir en bild där vi genom att studera genernas uttryck kan prognostisera om en patient kommer att få återfall eller inte av sjukdomen. Forskningen står nu inför nästa fas, att på ett liknande sätt kunna se om behandling A är bättre än behandling B.
– Den framtida målsättningen är att på individnivå kunna identifiera risk och erbjuda fungerande behandling. Vi vet i dag något om vilka targets, eller mål, olika behandlingar har i cancercellen. När vi vet vilka mål som finns i cancerceller hos enskilda individer kommer vi att kunna välja korrekt
metod från början och på så vis undvika både över- och underbehandling.