”Vi forskar kring bröstcancer utifrån en nollvision”
– Vi kan inte bota alla i dag. Men genom att förstå biologin och bättre kunna identifera riskerna för enskilda individer siktar vi på en nollvision. För att nå dit måste vi förändra nuvarande koncept som går ut på att behandla många med mycket, säger Jonas Bergh, professor vid Karolinska Institutet.
Bröstcancer är en sjukdom som i stora drag beror på en kombination av miljömässiga förutsättningar och gener. En behandlingsstrategi är att operera bort de sjuka organen i förebyggande syfte. Det finns även medicinsk prevention som gör att man kan hindra insjuknandet. I Sverige används screening i form av mammografi.
– Om man ändå får bröstcancer trots dessa åtgärder är det viktigt att identifi era tumörens egenskaper och att rätt terapi sätts in direkt. Bröstcancer är en av de sjukdomar där det gjorts flest kliniska studier. Det fi nns väldigt solida data och vi vet ganska väl hur och när man ska göra vissa saker, säger professor Jonas Bergh.
De nordiska länderna och Storbritannien har cancerregister som är till stor hjälp i forskningen.
– Det gör att vi kan uttala oss om hur det går för alla kvinnor med bröstcancer över tid. Statistiken visar att det i dag är färre som avlider av sin sjukdom. Hela tiden görs små steg mot det bättre.
Samtidigt ökar bröstcancer i nästan alla europeiska länder samtidigt som man har en förbättrad överlevnad, och även en förminskad risk att dö i sjukdomen, i några länder.
– Om man enbart opererar bröstcancer är det drygt hälften av patienterna som blir friska på sikt. För vissa typer av spridd bröstcancer är det dock nästan inga som blir friska om man enbart opererar. För små, indolenta screeningupptäckta bröstcancrar blir i princip nästan alla friska med hjälp av ett enkelt kirurgiskt ingrepp.
Förhindra spridning
All behandling går ut på att hindra spridning. Strålning, som reducerar risken för återfall med ungefär två tredjedelar, har en central roll.
– Vi vet också att bröstbevarande kirurgi, då man tar ut en tårtbit av bröstet och sedan strålar, har identisk överlevnad jämfört med om man tar bort hela bröstet. Det innebär att bröstbevarande kirurgi med tillägg av radioterapi är ett klart alternativ för kvinnor med mindre tumörer.
Jonas Bergh berättar att det i dag används en kombination av hormonellt verkande preparat, cytostatika, och i vissa fall monoklonala antikroppar, för att behandla statistiskt bevisade mikrometastaser.
– Problemet är att vi är dåliga på att, hos enskilda patienter, verkligen fastställa att de har mikrometastaser. Om man behandlar den vanligaste hormonberoende bröstcancern med några månaders cytostatikabehandling och tamoxifen, hormonell behandling, halveras risken för den kvinnan
att dö i bröstcancer, om man följer upp den i 15 års tid.
Gensignaturanalyser
Jonas Bergh nämner även microarrayanalyser med vars hjälp man kan studera genernas uttryck.
– Vi tror att analyser av arvsmassans uttryck kan ge bättre diagnostik, att det ger bättre prognosinformation och vi tror att gensignaturer även ger information om vilka mediciner man ska använda. Möjligen kan det också ge information om strålbehandling är bra eller dåligt. En sådan prospektiv studie görs nu
tillsammans med forskarkollegor i Paris. Innan vi startar terapin är det viktigt att förstå vilka egenskaper tumören äger och hur dessa egenskaper uttrycks. Om vi vet detta kommer vi i framtiden allt oftare stöta på fall där all tumör försvinner direkt, vid första valet av terapi.
Prognosen för bröstcancer har förbättrats ganska dramatiskt. I dagsläget behandlas sjukdomen med en kombination av kirurgi, hormonterapi, cytostatika, monoklonala antikroppar och strålbehandling.
– Vi kan inte bota alla i dag. Men genom att förstå biologin och genom att bättre kunna identifi era riskerna för enskilda individer är siktet inriktat på en nollvision. För att nå dit måste vi förändra nuvarande koncept som går ut på att behandla många med mycket. Den förändringen kan komma till stånd när vi förstår tumörernas molekylära egenskaper på ett bättre och mer specifikt sätt.