Det finns ett dramatiskt behov av nya behandlingar
Varje år drabbas omkring 1 000 personer i Sverige av hjärntumör.
– Forskningen har gjort vissa framsteg under de senaste tio åren. Men de allvarligare formerna av hjärncancer är ofta förknippade med dålig prognos för drabbade patienter. Det finns ett dramatiskt behov av nya behandlingar, säger Arne Östman, professor i molekylär onkologi vid Karolinska Institutet.
Tyrosinkinaser är en grupp proteiner som normalt sett är inblandade i kontroll av celltillväxt. I väldigt många tumörer är dessa proteiner överaktiva. Överaktiviteten hos dessa enzymer är det som driver tumörcellernas tillväxt. Under de senaste tio åren har det kommit fram en del läkemedel som blockerar dessa enzymer.
– Olika hjärntumörer har olika egenskaper. Genom att pröva de här läkemedlen i modellsystem som härmar olika sorters hjärntumörer, skulle man kunna se om det finns någon speciell hjärntumör som uppvisar en speciell känslighet för ett visst läkemedel, förklarar Arne Östman.
Tillsammans med professor Monica Nistér leder han på CCK ett forskningsprojekt där effekterna av olika tyrosinkinasinhibitorer utvärderas på olika hjärntumörceller.
– Vi tar reda på vilka speciella egenskaper som finns i celler som svarar på läkemedlet, och vilka egenskaper som finns i en cell som inte svarar. I nästa steg, då dessa tester ska göras i kliniska sammanhang är förhoppningen att man från början ska kunna välja rätt patient till rätt behandling, så att chansen för att få en positiv respons ökar.
Mer sorterade studier
Många studier med nya läkemedel görs på patienter som är ganska osorterade.
– Anta att man vill testa ett läkemedel som blockerar en speciell tillväxtfaktor. Av 50 hjärntumörpatienter är det kanske bara tre som svarar. Det ser ut att vara ett dåligt läkemedel, men om man hade valt rätt patienter, med tumörer med en viss typ av egenskaper så kanske 40 hade svarat på behandling. Då hade det varit ett bra läkemedel. För att nå dit måste man känna till de egenskaper som bestämmer känslighet och resistens hos en tumör.
Ett av projekten som Arne Östman och hans forskargrupp arbetar med fokuserar därför på att identifiera undergrupper av tumörer som tros vara mest känsliga för ett antal utvalda läkemedel.
– Vi har undersökt celler som kommer från 20–30 olika hjärntumörer. Sedan har vi prövat två olika läkemedel på dem. I båda fallen har vi kunnat karakterisera särskilda egenskaper för dem som svarar på behandling med läkemedlet.
Fibroblaster
Ett annat spännande projekt handlar om fibroblaster som är en typ av stödjeceller i tumörer. Flera studier tyder på att dessa celler kan bidra till tumörväxt.
– Vi har gjort försök som visar att om man använder läkemedel som är riktade mot fibroblasterna och blockerar en speciell receptor på dessa PDGF-receptorer, så ändras tumören på ett sådant sätt att läkemedelsupptaget i tumören ökar, vilket i slutänden förbättrar behandlingseffekterna.
Just nu planeras en studie i samarbete med Per Sandström, medicine doktor och forskare vid CCK och Jonas Bergh, professor vid Karolinska Institutet.
– Vi ska undersöka om det går att öka effekten av ett bröstcancerläkemedel genom att kombinera det med ett cancermedel som blockerar just PDGF-receptorer. Om vi kan bekräfta det skulle man rätt omedelbart kunna starta en studie och se om det här ökade upptaget av läkemedel översätts i en förbättrad terapieffekt, säger Arne Östman.
Nya mål
En annan studie går ut på att hitta proteiner som produceras av tumörfibroblaster och som kan utvecklas till mål för nya cancerläkemedel. Fibroblaster i prostatatumörer har jämförts med
fibroblaster från normal prostata.
– Vi har funnit tre proteiner som är överuttryckta i tumörfibroblaster och som har olika sorters tumörstimulerande aktivitet. Förhoppningsvis kan fortsatta studier bidra till utveckling av läkemedel riktade mot dessa proteiner.